Börja från slutet?

Jag lyssnade på en god berättare i Babel häromkvällen, nämligen Jonatan Irving. Han menade att han alltid (numera?) skrev den sista meningen först.
Jag vet visserligen hur jag vill sluta, men inte tänker jag skriva den sista meningen först?
Eller? Kanske en god idé.
Vad sägs om följande:
'Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Åtminstone Harald.'
Bra?

Fem exemplar kvar!

Plötsligt är det bara fem exemplar kvar (av 107). Förlaget vill att jag ska trycka upp 100 till (jag får bekosta restupplagan).
Jag tänker mig att göra boken tillgänglig elektroniskt i stället. Vad tycks om den idén?

Bilden av Karsjöhult växer fram

Först visste vi att Karsjöhult hade blivit 'nederött' av en torpare. Detta var 1716. Sedan visade det sig att han bott där i mer än 20 år! Karsjöhult fanns alltså som beboeligt hus redan före 1686! Kanske han reparerade det nödtorftigt, för nu berättade Ingemar Wikenros att Micke Andersson (torparen) flyttade från Karsjöhult 1722. Det verkar som om hans sondotter, Margareta Karlsdotter, flyttade in där 1725. Och bodde där till minst 1730. Nu återstår det att plöja 30 år av dödböcker för att få reda på vem som bodde där fram till 1760. Då vet vi att Charlotta, änkenåden med hemligheten, bodde där. Spännande!

bara 34 ex kvar

Jag undrar vilka som köper? Jag tror det är bibliotek. Ännu syns ingenting på Libris. Nu är det bara 34 ex kvar.

Referens till timmerbygge

Om någon är intresserad, kan jag berätta att jag hämtat information om hur man bygger timmerhus ur följande bok: Sven-Gunnar Håkansson. Från stock till stuga. ICA bokförlag, 1976.

Timmerhus

Fick just reda på att Yngves sommarhus antecknats redan år 1725. Samtidigt finns en notis om att det var 'odugligt' 1716. Vad gjorde man med huset? Gick det att använda senare? Den man som bebott det till dess hade bott där drygt 20 år. Byggdes Karsjöhult redan före 1686?
I vilket fall har jag läst om hur man timrade hus. Den boken (av Sven-Gunnar Håkansson) berättar om hur noga man måste vara med att välja ut träd, barka dem och torka dem. Vad mycket det finns som jag inte vet något om!

Säljstatistik

Fick höra att Linköpings bibliotek tänker köpa in senaste boken: Änkenådens hemlighet.
Nu bara 41 exemplar kvar.Kul! Ger mig mer lust att skriva på nästa.

Kontakt med viktig informatör

Häromdagen fick jag kontakt med en av mina viktigaste informatörer. Och en massa intressanta data! Oj, när ska jag hinna skriva?  Nu ligger äpplena där och väntar att bli mos...

Sjukvård på 1700-talet

Jag borde inte skriva historisk fiktion. Ändå kan jag inte låta bli. Så fort jag får ett infall, måste jag kontrollera detaljer.

Nyligen gick Charlotta till sin fars bokhylla. Hur stor kunde den ha varit, givet att hennes familj var lantadel?

Just nu har en arbetare ramlat ner från det nybyggda huset och blivit svårt handikappad. Hur såg sjukvården ut på den tiden? Där fick jag hyggliga svar av Wikipedia. Och i Undenäsbygden fanns i senaste numret en mycket intressant artikel om fattigvården över tiderna. T.ex fick människor böta, om de tog emot tiggare från en annan kommun! Jfr nutida invandringspolitik.

 PS Undenäsbygden är en tidning som kommer ut en gång om året och som handlar just om Undenäsbygden.

 

Nu undrar jag vilken litteratur som fanns tillgänglig på svenska i början av 1700-talet.
Linné kom ju i mitten, likaså Bellman. Hur är det, fanns Shakespeare översatt till svenska då?
Någon som vet?

I dag har Yngve och jag gjort efterforskningar på vilka psalmer som fanns på 1700-talet. Det fanns en psalmbok som kom ut år 1695, och en koralbok som gavs ut 1697. Det var Jesper Svedberg som var författare till de flesta av psalmerna år 1697.
Jag var speciellt intresserad av 'In dulci jubilo', eftersom den förekom i en av mina första versioner till boken jag skriver på just nu. Det visar sig att det är en 'makaronisk' text. Dvs blandning av latin och folkspråket, vilket från början var tyska.
Så här:
In dulci jubilo
Sjunger de på jorden bo...

Här är boken som blev när jag skulle skriva om det underbara 1700-talshuset. Det började så bra. En mängd data om vem som ägt marken. Att det är en utgård till Fräckestad. Att Constantia var frillodotter till Erik XIV. Sedan fick hon Fräckestad mfl gods i arv efter sin far. Inte förrän hon gift sig, dock.

Inget av detta kom med i boken. I stället ställde sig Katarina´Charlotta framför mig och berättade om sitt liv. 

Få se hur det går för denna berättelse.

Nästa berättelse står i kö.

Vad gör en författare med personligheter som bara pockar på uppmärksamhet?