Bokhylla

Bokhylla
Bra med dörrar!

torsdag 22 januari 2015

Sista boken i serien om Karsjöhult/Fräckestad

Nu - tror jag - är den färdig för betaläsning. Men först var jag tvungen att ändra i den.

 Länge hade den stört mig som omöjlig att publicera. Nu kom jag på vad det var: det där med blixten i ena ögat. Det var för orealistiskt. Mina läsare vill ha något historiskt, inte alltför fantasifullt. Jag hade redan gjort Maria som en Asperger-typ, varför inte albino bara på ögonen? Jo, jag kollade nätet och det finns något som kallas för "okulär" albinism. Det hänger ibland ihop med Asperger. Perfekt! Så ändrade jag - förhoppningsvis på alla ställen. Få se om det känns bättre - jag är ju den första recensenten.

onsdag 14 januari 2015

Stormen kom. Nej, det var bara i södra Sverige. Stormen fortsatte. Nu var det värst i Mariestad. Mariestad är långt från Karsjöhult. Vi sov lugnt. Jag drömde bara om något som kraschade.

Några dagar senare ringer bonden. En gren från den stora lönnen har ramlat ner på lillstugan. 

Mitt i julgransplundringen ringde han. "Var det farligt"? Det visste han inte. "Har den gått genom taket?" Det visste han inte.

Trädfällar-Anders blev vår räddning. På eftermiddagen kunde han åka upp och kolla. Han mer än kollade: Han tog ner grenen och sågade den i bitar. Och ja: en gren hade gått geno taket. Bara ett litet hål, som han täckt med takpannor.

Kommer det att räcka? Än har vi flera månaders vinter kvar. 


Forsättning följer...

lördag 10 januari 2015

Om fasan i Paris


Dramat i Paris sänder vågor av skräck genom mitt minne. Det var året när yngsta dottern arbetade som ”au pair” i Paris. Hon arbetade halva dagen och studerade franska den andra. Hon lärde känna både de goda och dåliga sidorna av ett au pair arbete. Också med Paris blev hon bekant. Vi åkte dit för att hälsa på henne. I Metron var vi när vi hörde smällen ovanför. När vi kom upp ur Metron, var där kaos. Massor med upprörda människor som skrek på franska. Vi förstod inte så mycket förrän vi kom till hotellet. Det hade varit ett bombattentat alldeles utanför ett stort varuhus. Vi hörde att det var en terrorgrupp från Libanon som hade några krav som inte uppfylldes. De hotade med mer. Det blev mycket mer. Under tiden bestämde vi att dottern skulle åka hem. Det var inte så lätt. Bussarna ställdes in. Hon fick ta ett överfullt tåg. Med pick och pack (inklusive en synt). Hennes au pair - familj förstod ingenting. ”Om ni är så rädda, varför skickar ni hit henne?” undrade de. Är parisarna mer tåliga, kanske? Efter Algerietkriget blev de vana. Senare var man tvungen att ha visum för att åka till Frankrike. Jag har sparat ett gammalt pass med ett franskt visum i. Ska det börjas nu igen?

tisdag 6 januari 2015

Om miljön


Finns mycket att säga...

I dag (150107) finns ett program på radio, av Vetenskapsredaktionen. Den summerar 2014 års händelser.  Kl. 13.35.

”Öppna våra öron så att vi hör ropen från dem som drabbas av klimatförändringarna. Väck oss till solidaritet med kommande generationer” står att läsa i klimatbönen som ärkebiskop Antje Jackelén varit med att skriva.

söndag 4 januari 2015

Härligt att bli gammal!


Till alla er unga där ute (dvs under pensionsåldern) vlll jag ge några uppmuntrande ord ur David Brooks tankar ur DN 150105:

Det har visat sig att människor över 80 år är lyckligast. I alla fall tycker de det. Varför är det så?
De äldre har lärt sig hantera problem i livet. Ja, och så har de färre problem också. Inget jobb som stressar, inga köer till och från jobbet, inga barn att ängslas över. 
De äldre har lärt sig att se samma situation ur olika vinklar. Det gör att de inte förargas så lätt.
De äldre kan ta lättare på bakslag - de har upplevt så många gånger att allt ordnar sig till slut.

Jag minns att min mamma sa, när hon var 95:  Nu förstår jag allt! 
Jag missförstod henne, eftersom jag var så mycket yngre (knappt 70!) Inte kunde hon förstå allt om vetenskapens framsteg. Nej, hon visste något mycket viktigare: att acceptera det hon inte kunde ändra på. Att inte förargas över småsaker.

Jag är på väg...

fredag 2 januari 2015









Hur mycket kan du ta reda på om böckerna ”Änkenådens hemlighet” och ”Det sägs att en prinsessa”?

Härmed inbjuds du till en tävling som avslutas den 31 januari 2015

Pris till den som fått flest rätt (om flera, lottning): Boken "Moln över morgonrodnad"

Skicka svaret i formen 11, 22, 31, etc...


1. Vart ville Charlotta så gärna komma?

1. Fägre
2. Forsvik
3. Tived


2. Vad hette Charlottas ”väpnare”?
1. Nils
2. Anders
3. Erik


3. Vad hette fadern i den ”tysta” familjen?
1. Josef
2. Abraham
3. Daniel

4. Var bodde Anna innan hon kom till Karsjöhult?
        1. Halna
        2. Fägre
        3. Fågelås

    5. Var bodde Charlottas föräldrar innan de kom till Fräckestad?
        1. Lützen
        2. Landsberg
        3. Landsdorf
    6. Hur gammalt skulle ett barn vara för att få börja arbeta (i slutet av 1700-talet)
        1. 10 år
        2. 12 år
        3. 14 år
      1. Vad hette Kalles mor?
        1. Rosetta
        2. Margarita
        3. Violetta
      1. Var fick Anna arbeta genast när hon blivit rörelsehindrad?
        1. Fräckestad
        2. Karsjöhult
        3. Halna

    9. Vad hette herrgården där Charlotta arbetade?
        1. Moholm
        2. Mogård
        3. Ryholm
      1. Vad hette kyrkoherden som på 1700-talet gjorde en beskrivning av Undenäs socken?
        1. Wilhelm Ågren
        2. Malkolm Åfors
        3. Friedrich Ådahl

Färdigt!














torsdag 1 januari 2015

Ny bok: Moln över morgonrodnad

Hej!
Det var länge sedan! Jag har använt Facebook hittills. Nu ska jag försöka vara utan den ett tag. Den är för nyfiken på vad jag gör. Är du nyfiken, välkommen hit!

En bok till har kommit ut. Moln över Morgonrodnad heter den. Det är Aurora som är morgonrodnaden och hennes bekymmer som är moln. Aurora föddes i Mölltorp 1779. Det är en spännande tid!

Här är den allra första början av boken. Vill du läsa mer, tala om det här.

Kapitel 1. Höstmarknadens skugga

De mörka soldaterna bakom huset drog sig sakta tillbaka allteftersom solen steg upp. Snart kröp de ihop under träden. Då skrämde de inte längre. Det bara skogen som injagade skräck. Skogsväsen eller skogsrövare, troll eller älvor, det fanns många faror i Tiveden. Ulven kom sällan fram till huset, men en rest av en lagårdskatt bar spår av göpan. Mangårdshuset på Fräckestad var en fästning uppe på kullen. Några bleka åkrar höll stånd mot skogen. 
Det röda kriget mellan natt och dag lugnade sakta ner sig. Drängarna var redan ute och arbetade. Dejan Britta satt i ladugården och lät de varma vita strålarna spela ner i hinken. Det var inte så länge sedan Rödros kalvat. Snart skulle hon nog kunna skickas ut till de andra korna på bete. Hon måste ju äta upp sig innan den magra vinterns tid.
Nu var det dags också för herrefolket att börja dagens arbete. 
- Jag åker till marknaden, sade gårdens herre, Anders Gustaf, litet nonchalant. 

Det var den 25 september 1803, den första dagen för  höstmarknaden.